Kilen

Kilen är som två lutande plan som sitter ihop. När du trycker den nedåt så trycks sidorna utåt.

En kil används för att separera eller dela på något. När du skär med en kniv använder du dig egentligen av en kil, som när knivens egg skär ner i en brödbit och delar den i två bitar. När du slår en yxa i ett vedträd kommer kraften att trycka ner kilen i träet och klyva det. Hur mycket kilen hjälper till beror på förhållandet mellan dess bredd och längd. En spetsig kil gör jobbet snabbare och mer effektivt än en trubbig kil.

Tittar du på en spik hittar du kilformen i spetsen. Olika typer av hyvlar, till exempel en osthyvel, använder kilens principer. Vissa skruvar är kilformade. Kilar kan även användas för att hålla fast föremål, till exempel ett dörrstopp.

Ibland är kilprincipen riktigt dålig, som när man kör bil och upplever vattenplaning. Då bildar vatten en kil mellan bilens hjul och vägbanan och föraren riskerar att tappa kontrollen över bilen.

Kilen är en av de fem enkla maskinerna: lutande planet, skruven, kilen, hävstången och hjulet. Ibland räknas även blocket och taljan som en enkel maskin. De enkla maskinerna har fått sitt samlingsnamn eftersom de bara kräver en enkel kraft för att utföra ett mekaniskt arbete. Alla enkla maskiner arbetar efter mekanikens gyllene regel: Det du vinner i kraft förlorar du i väg. Och tvärtom.

De enkla maskinerna är förmodligen några av de tidigaste uppfinningar som människan använt sig av. Den första person som dokumenterat studerade de enkla maskinerna var Arkimedes (287 f.Kr.–212 f.Kr).